Jag måste få hjälpa för att leva

När allt kommer till kritan tycker jag inte om att vara ledig. Sysslolös. Känna att jag inte går framåt. Känna att jag inte gör något nytta.

Jag engagerar mig för att jag måste. För att om jag inte kämpar allt jag har för någonting så finns det inget kvar. Jag känner mig tom utan ett mål. Utan något att kämpa och arbeta för.

Jag springer in i väggen. Jag bränner ut mig. Jag ger mitt allt och kraschar, pusslar ihop mig och börjar om, lite trasigare men desto mer målmedveten. För jag vet alternativet. Tomhet. Meningslöshet. Och hur mycket jag än försöker bekämpa mina instinkter finns det inget värre för mig än att känna mig meningslös. Värdelös. Oviktig.

Min telefon plingar

Jag är inne i en period nu när många frågar mig hur jag mår. Det brukar betyda att jag inte mår så bra, de nära runt mig märker det fortare än jag själv. Men jag vågar inte sakta ner. Vågar inte känna efter.

För min telefon plingar. Och jag säger adjö till en kille som flyr till Frankrike. Kan inte stoppa honom.
Min telefon plingar. Och jag spenderar en natt med att prata med en som precis tagits i Tyskland och skickats till förvar.
Min telefon plingar och flera hör av sig i panik. Asylboendet ger dem 16 timmar att packa innan de flyttats runt i hela Sverige.
Min telefon plingar och jag åker till akuten. Där sitter två killar ensamma. Någon har skjutsat dem dit men inte stannat hos dem. Så jag stannar (de mår bra).

Och min telefon plingar. Och plingar. Och plingar.

Vad är vi rädda för idag?

För ett par år sedan var jag på en föreläsning där någon på LNU diskuterade hur vi kan tolka samhället utifrån vilka som är antagonister i film. Han pratade specifikt om vad vi är rädda för i skräckfiöm, men jag tänker att det inte måste endast måste vara det vi skrämmer oss själv med - att vi kan tolka samhället även utifrån vad vi bekämpar i tex actionfilmer. Eller ja, skildringar öht kanske. Särskilt filmer med soldater eller terror har ju förändrats tydligt genom åren. Fienden kommer från Ryssland/Japan/Mellanöstern beroende på när filmen är gjord.

Jag som är intresserad av grekisk mytologi och superhjältar tänker främst på antagonisterna i filmer som Herkules av Disney, Percy Jackson film/bok, och Wonder woman. I Herkules och filmen om Percy Jackson är antagonisten Hades. Guden över döden är ondskan som måste bekämpas. Men i böckerna om Percy, och särskilt i den senaste filmen om Wonder woman är det Ares som spelar rollen som antagonist. I dessa består inte ondska i döden, utan i kriget som leder till död.

Vad det säger som vårt samhälle vet jag inte. Men det hade varit intressant att veta om någon har forskat i ämnet, och vad de i så fall kommit fram till.

Hur ska jag kunna leva med mig själv?

Hur tänker Du? Hur orkar du? Var nu försiktig, du får säga nej ibland, ta hand om dig. Lätt att förmana, men svårt att efterleva. Hur vet man om det är rätt att säga ja? Att hjälpa någon? Att lära känna någon? Sträcka ut handen?

Och det är svårt. Svårt att säga ja och svårare att säga nej. Det äter mig och uppslukar mig. Tar all min energi och all min ork. Samtidigt har jag aldrig känt mer att det jag gör hjälper någon, på riktigt.

Så det är svårt att säga ja, och svårare att säga nej. Men att veta vad svaret blir är egentligen enkelt. För varje val jag står inför, litet som stort, ställer jag bara motfrågan: vilket svar kommer jag ångra om 30 år? Vilket svar kan jag leva med?

Hur var mitt liv före mitt engagemang?

Ibland hör jag de säga "vad var våra problem före det här? Hur levde vi före vi var engagerade i frågan om de ensamkommande?". Och jag vet ju mitt svar, jag var engagerad i studentfrågan. Sammanhang och fokus har kanske bytt, men engagemanget är inte nytt i mitt liv.

Men visst slukar det mig på sätt som jag inte var beredd på, och precis som Linnéstudenterna tog mig till erfarenheter jag aldrig väntat mig gör Goda krafter detsamma. Kommunförhandlingarna är inte nya, men mötet med de unga! Känslostormarna i att bry sig så mycket om individerna. De starka känslorna gör nästan att jag går under, men åh vad de ger tillbaka!

Året 2017

Nyårslistan 2017

För ett år sen sammanfattade jag 2016 så här: "2016 som år sög för världen, men var underbart för mig. Jag har på det personliga planet haft ett riktigt bra år." Och i år kom stormen ikapp mig tror jag. 2017 har inte varit ett bra år. Jag har känt mig vilse och obetydlig på ett sätt som jag inte gjort på många år. Med det sagt har inte allt under året varit dåligt. 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 

Såhär i efterhand känns det som det inte fanns så många helt nya upplevelser under 2017, men desto trevligare är det ju att faktiskt se tillbaka på sitt år!

- Jag och Micha gick i Växjös pridetåg. För ett antal år sedan såg jag ju mitt första tåg i Brighton, men nu fick jag även gå med. Kul!

- Jag flyttade in i min alldeles egna lägenhet igen och lämnade kombo-livet. Inte helt ny upplevelse eftersom jag bott ensam tidigare, men det är en speciell känsla att flytta in i någonting annat än en studentlägenhet. Det här känns som mitt hem för en obestämd framtid. På riktigt. Det är fint. 

- Jag åkte på en svensk roadtrip och såg pyramider, UFOs och träffade en drake

- Att involvera sig i någonting skapar alltid nya upplevelser. Inte alla positiva, men många är trots allt det. Jag har gått på mitt första språkcafé, pratat på min första asylgala, lagat min första persiska maträtt och så mycket mer. 

Höll du några av dina nyårslöften?

Jag hade tre nyårslöften för 2017:

 1. "Fortsätta med stigen jag har lagt ut för mig själv. Jag vill kunna avsluta varje år med att kunna konstatera att jag har valt att ta ett steg istället för att ångra, och att jag varje år har åstadkommit eller upplevt något nytt." 

Jag tog svåra beslut om mitt liv och vart jag vill att det ska leda det här året, på väldigt olika sätt. Jag skrev kontrakt till en hyresrätt som jag flyttade in i, jag tog steget ut i ett singelliv som skrämde mig, jag engagerade mig i en fråga som är tung och svår och som framförallt äter all min energi. Inte bara roliga beslut, men som jag nu när jag tänker tillbaka känner var rätta beslut. Jag vill inte sitta och ångra någonting. Jag vill inte tänka tillbaka och ångra att jag aldrig tog steget. Även tunga och svåra steg är viktiga steg framåt. De stegen formar mig, och jag tror att jag måste fortsätta så för att kunna leva med mig själv.  

2. "Som ett mer konkret nyårslöfte vill jag också ta ett större ansvar för min ekonomi. För första gången i mitt liv har jag en (mycket) liten summa avsatt till långsiktligt sparande och jag vill fortsätta utveckla den."

Utveckla mitt sparande har jag inte riktigt gjort kanske, men jag visade för mig själv att jag kan spara. Fokuset blev lägenheten och att faktiskt kunna köpa de sakerna jag vill ha i ett hem till mig själv, och inte "bara" det jag kan skrapa ihop. Som resultat har jag ett fantastiskt hem, men fortfarande ett litet sparkonto. Men skam den som ger sig!

3."Jag har också som mål för 2017 att kunna ha ett litet, enkelt "kaffe"-samtal på tyska." Haha, ja i och med mitt nyfunna singelliv lade jag tyskan på hyllan. Det blev inget litet kaffe-samtal.

Vad är dina nyårslöften för nästa år?
Mitt första löfte från förra året tar jag med mig, det är kanske snarare en livsfilosofi än ett löfte. Men jag har faktiskt ett "riktigt" löfte för 2018 som jag är spänd på att få prova:

- Leva ett år som pescetarian (vegetarian, men äter fisk). 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Inte föräldrar, men några vänner i Skåne meddelade sin graviditet. Så kul!

Vilka länder besökte du?

England och Grekland

Är det något du saknade under året som du vill ha nästa år?  

För 2017 ville jag tydligen ha: Långsiktig planering kanske. Jag har tagit ett första steg ut till mitt egna liv "på riktigt" och nu vill jag se vad det kommer att landa i. 

Det saknar jag kanske fortfarande. Men vad jag verkligen har saknat under 2017 har varit känslomässig balans. Känslostormar i all ära... nej, jag är inte en människa som trivs med känslostormar åt något håll, och 2017 har inte innehållit något annat. Jag vet var jag har min inre trygghet, men jag skulle önska lite mindre känslomässig bergochdalbana i mitt liv för 2018. Jag är dock lite orolig för att mitt engagemang i en stor valfråga inte kommer hjälpa till där. Men om resten av mitt liv bara lugnar ner sig lite skulle det hjälpa lite?

Vilket datum från år året kommer du alltid minnas, och varför?

Kanske inte som i ett datum satt för alltid. Men 1 december 2017, mitt inflyttningsdatum till mitt hem är såklart speciellt.

 Vad var din största framgång i år?  

Jag är så lycklig över att förra årets svar var "Att få känna att jag visst kan vara en lärare, och till och med en bra sådan." för det känner jag även i år. Tänk att jag var så osäker på om detta verkligen var för mig, om det verkligen var något jag ville göra! Jag struntade nästan i att söka jobb som lärare överhuvudtaget.

Jag tror ingen i min närhet har undgått hur fullkomlig besatt jag är över mitt yrke. Att vara lärare är något alldeles speciellt. 

Har du varit sjuk eller skadat dig?  

Nej inget särskilt allvarligt.

Bästa köpet? 

Måste vara mina tatueringar <3

Vad spenderade du mest pengar på? 

Helt klart mitt nya hem. Alla nya möbler och inredningsprylar. Jag sparade i ett halvår för att kunna köpa vad jag ville ha och det märks. Det är mitt hem ut i varje vrå.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Människorna i min närhet. Jag är omgiven av de vackraste individerna. De bygger upp mig, stöttar mig, får mig att skratta när jag behöver det (eller när det är som mest olämpligt) och gråter tillsammans med mig. Jag är ingenting utan er som finns hos mig.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

På flera sätt var jag ledsnare 2017 än vad jag var 2016. Det hände så många tunga saker. Men man får räkna ljusglimtarna. Jag har haft många ljusglimtar under året också.

Vad önskar du att du gjort mer? 

Varit där för mina nära så som de har varit där för mig. Jag har dykt till botten så många gånger och fått hållas upp av dem och jag önskar att jag hade varit lika duktig på att ge tillbaka. 

Hur spenderade du julen? 

En lugn jul med familjen. Alla dagar under julen var olika besök till släktingar och mat. Så mycket mat!

 












Blev du kär i år?

Nej

 

FavoritTV-program?

The Crown säsong 2 har varit en favorit.

Bästa boken du läste i år?

Kanske "Och varje morgon blir vägen hem längre och längre" av Fredrik Backman. Eller "Persepolis" av Marjane Satrapi. Eller "Ligger Sverige i Iran" av David Mohseni. Eller "En droppe midnatt" av Jason Diakté.

Jag har läst flera starka berättelser i år.

Något du önskade dig och fick?

Jag vet inte.

Årets bästa film?

Logan kanske.

Vad gjorde du på din födelsedag?  

Jag kände mig som en superkändis på jobbet med fantastiska kollegor och elever som uppvaktade mig. 

 Firandet var inte heller fel med superhjälte-tema! Jag var Batman såklart! 

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? 
Flykting- och asylfrågan. 

Vem saknade du?

Det fanns flera jag saknade, i perioder.

De bästa nya människorna du träffade?

De som engagerar sig i Ensamkommandes förbund och Vi står inte ut. Vilka starka människor!

En värdefull läxa du lärt dig i år?  

Förra året svarade jag: Att tvivla och grubbla är inte förlora, men du måste våga för att vinna. Så då bygger jag vidare på det tror jag. 

Jag vet att jag vågar. Jag vet att jag kan. Men ibland gör det ont att våga. Och det är ok. Det måste få vara ok. 

Gott nytt år!

Betygsättning

På onsdag sätts treornas betyg. Jag håller i tre religionskurser med ca trettio treor i varje.

Den senaste veckan har jag blivit jagad av nittio treor som vill veta/komplettera sina betyg. Som de nu ett år in i kursen inser är en grej. På nittio elever känns det just nu som jag har nittio speciallösningar mot de efrertraktade betygen och avslutade kurser.

Den senaste veckan har jag suttit till sen kväll/natt nästintill varje kväll för att kunna bemöta behovet av rättningar och anpassningar.

De som hävdar att lärare har det lätt eftersom de har så mycket ledighet har aldrig jobbat som lärare.

Den senaste veckan har jag också, ganska spontant och väldigt oväntat, fått tacksamhet från eleverna när jag anpassar mig efter dem och försöker möta dem i deras situation. Fått tack och fina kommentarer som tackar för ett fint år.

De som hävdar att det finns något yrke bättre än läraryrket har aldrig jobbat som lärare  <3