I helgen tog jag och fröken Emma vårt pick och pack för att resa uppåt landet. Det var dags att besöka Elin uppe i de västergötländska skogarna. Någonstans mellan Tranemo, Gislaved, Värnamo och Ullared ligger Sjötofta. Det är en liten by utan någonting (inte ens en pizzeria!) och utanför denna by ligger Elins hem. Det är ett stort hus (som blivit ännu större sedan vårt senaste besök) på en stor gård där vanligtvis tre vuxna och tre barn bor tillsammans med tre hundar, fyra katter och två marsvin. Full rulle mitt i lugnet kan man säga.
 |
| Blir mycket bilkörande till ställen när man bor mitt i ingenstans. |
Som många kanske är medvetna om så är jag inte direkt en djurmänniska. Många tolkar det som att jag inte tycker om djur, vilket jag tycker är orättvist och att hårdra det, men djur och jag trivs bäst på håll kan man säga. Eftersom den här gården innehåller så mycket hundar hade jag frågat Elin lite hur de var och hur stora de är. Ingen hund var superstor fick jag höra, en lite lugnare som skulle komma fram och vilja bli klappad. De andra två var vildare och busigare, men skygga runt främlingar. Aldrig aggressiva men jag skulle vara beredd på att de kunde morra lite på nya människor. Det första som händer när dessa två släpps lös är att en springer rakt in i mig. Vi blir båda lite förskräckta och jag får ett litet morr till svar över att vara så oförskämd att stå där hon skulle springa, men resten av helgen gick bra och det skulle klappas massor. Uddhundar.
 |
| Man kan ju inte vara så nära Ullared som vi var och inte besöka Ge-kås. |
På lördagen åkte vi iväg till Ullared och Ge-kås. Vi hade flyt och det var inte överdrivet mycket folk. Det var inte särskilt svårt att hitta parkering, ingen kö in, vi köade inte länge till mat och när det väl var dags för kassan kunde vi i princip gå direkt till kassören. Trots detta drabbas jag att vad jag tror är ett slag av torgskräck för första gången (eller som jag uttryckte det för Elin när vi stod mitt i massan, "om det finns en motsats till klaustrofobi så har jag det just nu"). Det är så stort! Fyra(!) våningar! Helt sjukt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, var man skulle börja eller hur man tog sig dit. Usch så hemskt det var.
.jpg) |
| Att Elin är utbildad matekolog utnyttjar vi aldrig för att få supergod middag. |
Trots dessa mindre traumatiska upplevelser ;) hade vi en otroligt lugn och mysig helg. Dagarna har allra mest bestått av att njuta av lugnet på gården, smälta i solen (eller som jag, smälta i skuggan), läsa bok, se lite film och prata lite. Blev verkligen en ladda-batterierna helg, vilket var väldigt skönt.
Men vad gör ett hem för mig? När blir nya lägenheten hem, och när slutar den förra vara det? Är det rent materiellt? Är mitt hem där mina favoritsaker är?
