Det värsta med att vara opererad

(eller egentligen ett hungerproblem ö.h.t)

är när det väntas liite för länge med att äta och hinner bli riktigt hungrig (eller bara är riktigtriktigt sugen) och äter en stoor tugga. Magen reagerar över det stora lasset mat och sätter i panikbromsen = Erika får genast efter en tugga mat ont i magen (som oftast knorrar högt och argt) och måste vänta vad som känns som eeeeevigheter innan hon kan ta nästa tugga mat (som förhoppningsvis är betydligt mindre och tuggas ordentligt (ni vet de där femtioelva gångerna Erika bör tugga alla tuggor eftersom magen inte kan smälta maten som den kunde pre-operation).

Tja, medan man väntar på att få äta sin mat kan man ju alltid skriva ett blogginlägg. Inte så dumt.