Att skiva en rad

och då sitter jag här igen och har inte bloggat på länge. Trots att så mycket har hänt. Och det finns så mycket jag skulle vilja skriva om.

-Om hur England och Brighton var och allt jag inte hann skriva och visa. Om våra utflykter, människorna jag träffade och de avsked vi gjorde.

-Om kulturkrockarna som infinner sig när man delar hem med en främmande människa. Om brandvarnare mitt i natten, misskommunikation och svinkoppor.

-Om introduktionen och föreningslivet och de första veckorna på kåren. Om de långa dagarna, färgglada overallerna och medieintervjuerna.

-Om livet som vice ordförande i en studentkår när ens ordförande är pappaledig. Om hur allting är som vanlig men helt annorlunda.

-Om mitt vardagsliv och höstens intåg. Hur det är att bo med Ullis nu när vi är vana vid varandra, wajnkvällar med gamla och nya och nygamla vänner, om te och höst och mörker.

-Om mina funderingar över framtiden och hur jag börjar inse att det kommer komma ett liv efter kåren. Och hur jag inte har en aning om var jag kommer att hamna. Men att än så länge är det ok. Känns till och med ganska bra. Lite spännande.

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om. Som jag skulle vilja berätta. Och så lite tid, så lite ork när det väl fins tysta stunder. Så det blir en liten snabb rad på morgontåget till Kalmar för möte med Linnéuniversitetes styrelse. För det är ju med fullt upp och nya utmaningar som jag mår som bäst.