Hade ganska många drömmar. Jag skulle vara superstjärna, skådespelerska, Disneyprinsessa, sångerska... Serietecknare, författare och journalist satte i länge.
Jag trodde nog länge att det skulle vara skrivandet som skulle leda mig. Jag var sugen på något kreativt där jag fick chansen att använda mig av språket.
Jag var stark i flera ämnen. Allra bäst skulle jag säga var svenska, och till viss del bild. Jag hade nog inget ämne jag hade riktigt svårt för (skolbarn all the way), men jag kunde vara tveksam till praktiska, fysiska ämnen (som idrott, hemkunskap eller slöjd) och tyckte inte om hur franska, matte och naturvetenskapliga ämnen inte föll sig så naturligt som många samhällsorienterade ämnen gjorde.
Sökte först till en hel del juristutbildningar, insåg mitt misstag eftersom jag inte skulle vilja arbeta som jurist, sökte in till lärarutbildningen i Växjö och började studera.
Beroende på vad man räknar var jag städare i en gymnastiksal för en brottarförening, men mitt första ordentliga jobb var som allt-i-allo och hjälpreda på Sjölanders, ett företag som tillverkade stora liftar. Jag kopierade och scannade mest.
Att undervisa i svenska och religion på gymnasienivå, samt att undervisa i svenska som andraspråk för elever som ännu inte har gymnasiekompetens.
Jag är stark i min förmåga att se strukturer och mönster och organisera därefter. Jag är duktig på att märka och se individer i massan och jag tycker att jag har ett bra bemötande. Jag är svagare i den aspekten att jag är ganska socialt försiktig och det tar ibland tid innan elever känner ett starkare förtroende så de kan känna ett starkt förtroende. Jag tror att jag även är för försiktig när det kommer till auktoritet.
Nu har jag ju bara jobbat en vecka, men det jag är mest nöjd med hittils är mitt första utkast till en riktigt årsplanering.
Författare tror jag fortfarande är ett av drömjobben. Och forskare. Har en liten dröm om att en dag doktorera och fortsätta universitetsbanan.
Jag vet inte. Jag tror att med rätt förutsättningar hade jag klarat det mesta, även om jag inte alltid hade tyckt det är det roligaste. Ett jobb där arbetsuppgifterna inte utvecklar mig, där kollegorna inte stöttar och lyfter mig, där ledningen inte lyssnar på mig och där jag känner missmod att gå till jobbet varje morgon.
Om fem år är jag trygg i mig själv, har erfarenhet från flera olika arbeten och arbetsplatser. Kanske är jag fortfarande lärare och har växt i rollen.