Sista dagen på kåren (alldeles nästan)

Jag tog studenten och lämnade gymnasiet 2009 med siktet direkt inställt på Linnéuniversitetet och Växjö. Eller nja, jag sökte in efter sista ansökningsdag men hade lite flyt och kom in på lärarutbildningen trots allt. Första dagen på introduktionsföreläsningen stannade jag tills första ölen delades ut, tog tåget hem till Skåne och grät.

Förändringar har aldrig varit min grej.

Det tog ända till 2 januari 2012 tills jag flyttade till Växjö. Jag var singel för första gången på en längre tid, trött på att bo hemma och rädd för att jag missade livet "därute". Att pendla gick bra men gjorde att jag aldrig stannade längre än väntetiden till första stadsbussen till tåget. Jag var så rädd för att känna mig ensam. Den första vårterminen på plats gick jag med i allt. Jag sökte extrajobb som läxhjälp, lärarvikarie, mentorskap i Näktergalen, gick med i studentföreningar, fick jobb på Slottsstallarna och sökte till styrelsemedlem i studentkåren.

Under mina år på Linnéstudenterna hann jag prova ett par olika roller i organisationen. Jag började som styrelsemedlem på deltid, efter två år sökte jag som heltidare. Hektiskt och galet. Och helt fantastiskt. Så fantastiskt att faktiskt sluta kändes överväldigande läskigt. Så jag blev "poolare", eller vikarie under sommaren för personalen. För 2,5 timme varje vardag under sommaren har jag svarat på alla möjliga frågor som nya studenter har om sin kommande tid på universitetet.

I fredags jobbade jag min sista dag och kvitterade in min nyckel. På måndag börjar mitt nya jobb på Växjö Fria Gymnasium. Jag är förväntansfull, glad, spänd, nervös och absolut livrädd. Kåren är över.

Nästan. Jag är fortfarande verksamhetsrevisor i ett år till.

Förändringar har aldrig varit min grej.