Jag är lite trasig

Jag är van vid att vara stark, att kunna härda ut. Att höra om andra som är trasiga länge, dagar, veckor, månader, år. Att höra om andra och inte riktigt förstå. Tycka synd om såklart, lyssna när de säger att det inte bara går över, även om livet traskar på. Men aldrig förstå. Inte på riktigt. För jag kan härda ut, skaka det av mig. Det är inte så farligt, och jag tycker inte om att se bakåt.

Men idag är jag trasig. Inte i tusen bitar, men kantstött. Dagar har gått, men jag ser fortfarande bilder framför ögonlocken när jag blundar. Veckor har gått, men jag känner mig fortfarande mig rädd ibland när jag är ensam. Snart kommer månader ha gått och jag har fortfarande ett så otroligt dåligt samvete.

Dåligt samvete över att jag inte kunde göra mer, och dåligt samvete över att må dåligt. Över att fortfarande behöva prata om det, nämna det, gråta över det, vara rädd för det. Jag känner mig som ett skört skal och mår dåligt över att behöva påminna människor om att jag fortfarande inte är läkt, fortfarande är rädd. Dåligt samvete över att inte kunna avgöra om jag har "rätt" att vara rädd. Dåligt samvete över hur det påverkar mina relationer och min arbetsförmåga.

Jag är trasig. Inte i tusen bitar, men de senaste månaderna, det senaste året, har ärrat mig. Har lite skavanker. Lite trasiga kanter. Jag ÄR stark, jag kommer överleva - några skavanker nyare. Men just nu känns det nästan förlamande.

Jag älskar mitt jobb

Jag börjar närma mig slutet på mitt första år i läraryrket. Det har varit ett år med ganska mycket upp och ner. Så mycket egentligen som har hänt. Jag var så orolig när jag slutade på kåren, att läraryrket inte skulle vara något för mig.

Och jag älskar verkligen mitt jobb.

Inte varje minut, inte varje dag. Men av hela mitt hjärta. Året har varit värt det, trots stress, tårar och ovisshet. Människorna jag har träffat och fått arbeta med är så varma och omtänksamma att jag nästan känner mig ovärdig.

Just nu är jag så tacksam över att kunna se tillbaka och inte ångra. Jag har världens bästa arbetsplats.

Livets ljusglimtar

Livet blev inte så himla mycket lättare att hantera i april, och ser inte ut att ljusna i något större avseende i maj - så jag tänker att jag behöver hålla huvudet ovanför vattenytan och hitta fem ljusglimtar att se fram emot under den närmsta tiden:


1. Min födelsedag
Den bästaste dagen på året (efter julafton). Jag får uppmärksamhet, kärlek och presenter. Det börjar kännas som att jag närmar mig 30 år och även om jag är lite tveksam till detta trivs jag oerhört bra med min ålder. Jag får också bjuda in mina favoritmänniskor och tvinga dem att bära konstiga kläder. I år blir det superhjältetema - och jag kan verkligen behöva få känna mig som en superhjälte just nu.

2. Dansuppvisning
Dagen efter min fina superhjältefest kommer vårens dansuppvisning. Jag är SÅ nervös, särskilt inför hip hop-dansen, men samtidigt är jag stolt över  hur långt jag har kommit nu några år in. Jag kan känna resan jag har gjort i musklerna.

3. Växjö PRIDE
Växjös pride-firande har nu funnits i några år och i ALLA år har jag missat det på grund av kåren. Är det inte Sveriges förenade studentkårers fullmäktige har Linnéuniversitetet sin akademiska högtid. MEN! I år kan jag gå! Eventuellt kör jag hela fadderullan och även deltar i paraden. Det ska bli så roligt!

4. Vårruset
Min och mammas försiktiga satsning har nu blivit tradition. Det känns kul att få något som vi gör tillsammans. Att springa runt Växjösjön är inte så fel det heller, otroligt fin utsikt.

5. Solen
Under helgen som varit kom solen fram. Jag och Viktoria spenderade lördagskvällen i gräset, omgivna av musik och grilldofter. Det kändes som sommar i luften, och bara det gör att ens problem genast känns lite mindre och mer lätthanterliga. Jag hoppas på fler sådana kvällar.

Balsam för själen

Steg 1: fixa badrummet med behaglig musik, lite god dricka och frukt, levande ljus och behaglig mysbelysning.

Steg 2: ansiktet.
- ansiktsrengöring, skölj av
- body scrub för ansikte och läppar, skölj av
- ansiktsmask, låt vara kvar under steg 3

Steg 3: kroppen
- varm härlig dusch
- hårinpackning, låt sitta i så länge som möjligt
- body scrub på kroppen - glöm inte fötterna!
- skölj av scrub, hårinpackning och ansiktsmask

Steg 4: återfukta
- ansiktskräm
- tjock kräm till fötterna (täck gärna direkt med strumpor)
- body lotion, särskilt ben!
- hårolja som inte behöver sköljas ur

Steg 5: njut av mjukheten i huden och den avslappnande känslan i kroppen

En fin påsk

Påsken har kommit och är nu på väg härifrån. Det här påsklovet var den första på ett litet tag som jag spenderade som singel och det märktes nog framförallt för mina vänner. Mina att-göra-listor har lämnats tomma, men mina vänner och familj har fått spendera en vecka med en Erika som har varit rastlös och krävt uppmärksamhet.

Trots mitt inre kliande i kroppen av social stimulans som samtidigt drar energi från mig har det varit en fin vecka. Kanske tack vare min inre rastlöshet, vem vet.

April april

Nu är mars över. En månad fylld med upplevelser jag inte var beredd på, inte förberett mig för och inte heller riktigt vet hur jag ska hantera. Men det kommer gå, en dag i taget.

Ett steg mot att ta sig ur ledsamheter är se framåt och räkna de lyckliga stunderna. I april har jag flera fina saker planerade. Jag ska till Stockholm med Michaela för att se Fantomen på Operan, påsken anländer med en veckas lov, besöka skåne och famlijen och så många fina dagar och kvällar med vänner. Jag känner mig också så lyckligt lottad som har så många finna människor i mitt liv - oavsett om det är på jobbet eller hemma.

Så nu är det snart dags att sluta tycka synd om mig själv och se fram emot. Det ska bli skönt.

År 2017 så här långt

... vi kan väl bara konstatera att det här inte är mitt år. Hur mycket jag än håller huvudet över vattenytan slänger 2017 in något nytt jag måste hantera. Det räcker faktiskt nu. Jag orkar inte.

Är det inte lov snart? Jag behöver nog lite stillasittande och stirrande.