Jag hämtade andan
och min andedräkt var stjärnor
ett kallt ljus
så klart och bländande
och från mina fingrar
skapades ljudlösa toner
som sjöng
en längtan efter det ouppnåbara.
För jag drog efter andan
och min andedräkt var stjärnor
ett virrvarr av drömmar
som gnistrande stenar uppe på natthimlen
och i mina ögon
lös skenet från stjärnstoff
för jag visste
att där uppe väntade Vintergatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar