“The most courageous act is still to think for yourself. Aloud.” ― Coco Chanel

Idag blev jag kallad hipster (om än skämtsamt) vilket förvånade mig. Jag ser mig verkligen inte som den bild jag har av en hipster. En hipster är en 20-30-årig man med välansat skägg, second hand klädd, ekologiskt, närproducerat, dumpster dive-ande, virkade/stickande, fairtrade shoppande vegan som skriver poesi, tycker om saker före de är coola och är lite bättre än alla andra. Eller? ;)

Skämt åsido så försöker jag tänka på att köpa ekologiskt, äta vegetariskt, tänka på miljön och så vidare. Men gör det mig till en hipster?

Vad är en hipster?

Enligt en artikel i Expressen 2012 är en hipster:
"alla hyfsat unga med specialintressen – eller bara med svarta glasögonbågar. En stereotyp bild är en tuff kille i sotarmössa, med tatueringar, cykel och småbarn som heter sånt som Lennart."
"En ironisk rebell utan agenda. En hipsters hjärtefrågor är att intellektualisera mode och uppvärdera grafisk formgivning till konst."
 - Inga punkter som jag skulle säga passar in på mig.

Urban dictionary då?
 "Hipsters are a subculture of men and women typically in their 20's and 30's that value independent thinking, counter-culture, progressive politics, an appreciation of art and indie-rock, creativity, intelligence, and witty banter. [...] Hipsters shun mainstream societal conventions that apply to dating preferences and traditional "rules" of physical attraction. It is part of the hipster central dogma not to be influenced by mainsream advertising and media, which tends to only promote ethnocentric ideals of beauty. The concepts of androgyny and feminism have influenced hipster culture, where hipster men are often as thin as the women they date."

- Visst; här är jag inte oskyldig. Jag värdesätter reflektion och tänkande, tycker om konst (och indie-rock, till viss del), kreativitet, intelligens, att prata "smart" om dumma saker. Jag tycker att vi alla borde bli bättre på hbtq och mångkulturalistiska frågor - i fråga om skönhet som i exemplet, men egentligen i alla frågor. Feminism är för mig en självklarhet.

Men är dessa punkter "hipster", en generationsfråga eller bara något vi råkar dela? Har det någon betydelse?

Oavsett  

så kom personen på att det antagligen inte var en hipster jag påminde om (för i detta fall var det i själva verket klädstilen som fick hen att tänka på hipsters) utan scene/emo. Alltså emo-stilen utan själva kulturen bakom. Vilket jag kanske inte heller står bakom. För även om jag ibland har flörtat med goth/emo-kulturen har jag aldrig ansett mig tillhöra den. Och faktum är att jag tycker mig vara ganska "normalt" klädd.

- När jag läste på lite om hipsters till det här inlägget kom jag i och för sig in på en text som beskrev hipsters som en grupp som inte ansåg sig vara hipsters. Så det är kanske väldigt hipstert av mig ;)

BHAA!

Har fått höra att jag verkar lite trött. Och det är jag ju. Inte så att jag tycker att människor ska behöva vara oroliga, men jag märker att musten sinar. Att arbeta som studiesocialt ansvarig innebär att hålla väldigt många olika bollar i luften och prata med väldigt många olika människor - och samtidigt kravet att ha stenkoll på allting. Sen kräver Slottsstallarna just nu mycket hjälp och stöd.

Jag känner lite att musten och orken inte riktigt räcker till. Häromdagen brast det helt när jag blev anklagad för att inte bry mig tillräckligt, att inte lägga tillräckligt mycket tid, att bara skita i allting. Och jag kan klara mycket, orka mycket, men inte sådana kommentarer, och särskilt inte från någon vars uppdrag jag utför eftersom denne inte klarar av det.

Och jag märker ju av mina stresstecken. Jag har mina stresseksem, sömnbrist, glömmer saker, tappar humöret, blir lättare ledsen. Så jag försöker sakta ner men det är också en process som inte kan bromsas direkt. Jag kan inte bara sluta i vissa projekt, och vissa saker måste göras oavsett. Men jag måste ju bli bättre på att säga nej, att ta ledigt när jag faktiskt är ledig, att ta mig tiden att umgås med mina vänner och tillåta mig att må bra när jag gör det.

Men allt är inte moln på himlen och jag har faktiskt det väldigt bra för det mesta. Som i helgen när Ricky kom på besök och jag blev förvandlad till en evil minion för Halloween. BHAA!