Hur var mitt liv före mitt engagemang?

Ibland hör jag de säga "vad var våra problem före det här? Hur levde vi före vi var engagerade i frågan om de ensamkommande?". Och jag vet ju mitt svar, jag var engagerad i studentfrågan. Sammanhang och fokus har kanske bytt, men engagemanget är inte nytt i mitt liv.

Men visst slukar det mig på sätt som jag inte var beredd på, och precis som Linnéstudenterna tog mig till erfarenheter jag aldrig väntat mig gör Goda krafter detsamma. Kommunförhandlingarna är inte nya, men mötet med de unga! Känslostormarna i att bry sig så mycket om individerna. De starka känslorna gör nästan att jag går under, men åh vad de ger tillbaka!

Betygsättning

På onsdag sätts treornas betyg. Jag håller i tre religionskurser med ca trettio treor i varje.

Den senaste veckan har jag blivit jagad av nittio treor som vill veta/komplettera sina betyg. Som de nu ett år in i kursen inser är en grej. På nittio elever känns det just nu som jag har nittio speciallösningar mot de efrertraktade betygen och avslutade kurser.

Den senaste veckan har jag suttit till sen kväll/natt nästintill varje kväll för att kunna bemöta behovet av rättningar och anpassningar.

De som hävdar att lärare har det lätt eftersom de har så mycket ledighet har aldrig jobbat som lärare.

Den senaste veckan har jag också, ganska spontant och väldigt oväntat, fått tacksamhet från eleverna när jag anpassar mig efter dem och försöker möta dem i deras situation. Fått tack och fina kommentarer som tackar för ett fint år.

De som hävdar att det finns något yrke bättre än läraryrket har aldrig jobbat som lärare  <3

Jag älskar mitt jobb

Jag börjar närma mig slutet på mitt första år i läraryrket. Det har varit ett år med ganska mycket upp och ner. Så mycket egentligen som har hänt. Jag var så orolig när jag slutade på kåren, att läraryrket inte skulle vara något för mig.

Och jag älskar verkligen mitt jobb.

Inte varje minut, inte varje dag. Men av hela mitt hjärta. Året har varit värt det, trots stress, tårar och ovisshet. Människorna jag har träffat och fått arbeta med är så varma och omtänksamma att jag nästan känner mig ovärdig.

Just nu är jag så tacksam över att kunna se tillbaka och inte ångra. Jag har världens bästa arbetsplats.

Problematiken inom läraryrket

Vilken tung rubrik jag drog till med där, men nu när jag har varit lärare i flera (!) veckor känner jag mig bekväm att meddela de största svårigheterna (just nu) för mig som (ny) lärare är:

-att hinna planera
-att motivera eleverna
-att kunna undervisa i ett ämne jag inte är behörig i (svenska som andraspråk)

Åtminstone precis vad jag trodde skulle vara svårast (klistra in reflektion kring självuppfyllande profetior här om ni önskar).

Att hinna planera
Jag har inget tidigare material att ta av och inga läroböcker att direkt utgå ifrån (och om jag har, vad för kul är det? Jag vill ju undervisa klasserna, inte läsa högt från läroboken). Även om kollegiet är fantastiskt stöttande och delar både idéer som material känner jag bördan av att sakna en klar röd tråd och kanske framförallt en erfarenhet i hur lång tid saker tar. Även om strukturen är klar saknas detaljerna, goda elevexempel och examinationsuppgifter. De som säger att första åren är tuffa skojar inte.

Att motivera eleverna
För även om jag har tankar och idéer är det trots allt deras idéer och perspektiv. Hur jag än planerar och funderar vill jag ju att de ska få driva, fundera och styra. En konstant kamp hos mig, kanske framförallt i de klasser som snällt bara följer mina direktiv, men såklart tydligast i de klasser som rakt ut ifrågasätter varje moment.

Att undervisa som obehörig
Det faktum att svenska som andraspråk är ett relativt ungt ämne att kunna studera till som lärare övergår mitt förstånd. Att jag kan det svenska språket och har studerat hur jag ska lära ut kunkaper till "svenskar" gör inte att jag har en förståelse för hur jag ska gå till väga när svenskan inte är uppbyggt från början i ens system.

Grammatik är ett så tydligt exempel där jag har studerat hur jag lär ut teorin eftersom eleverna har själva grammatiken "inbyggd". I SvA kan eleverna oftast redan teorin men saknar den svenska kontexten. Komplext, utvecklande och roligt javisst - men svårt utan utbildning.

Ett första intryck

Idag träffade jag mina elever på Spri för första gången. Det var pirrigt. Dagen har varit tung, rörig men samtidigt förvånansvärt produktiv.

Några tankar/valda ögonblick:
- majoriteten av eleverna var tidiga, något som mina kollegor är vanligt hos spri. Motivation och ambition gör att de hänger på låset och vill visa allt de kan snabbt.

- den stora massan verkar ha en naturligt hjälpsam inställning. Om något faller plockar de upp, om någon inte förstår hjälps alla åt att översätta - vi har inte två språkstödjare som tolkar, vi har 80.

- det är svårt att anpassa sin svenska, nivån och hastighet - särskilt i de grupper som kräver tolk. Det kommer bli en sann utmaning att planera undervisning 

- jag har ett skrivbord och arbetsrum (äntligen)! Höjden av lycka ;)

Imorgon smäller det

Jag har nu påbörjat min andra vecka som lärare :D Första veckan kan sammanfattas som positiv men rörig. Kollegorna är härliga, det verkar vara högt i tak, samarbetesinriktat och öppet klimat. Dock lider språkintroduktionen av problem där det märks att den startades upp snabbt och expanderar snabbare än det finns resurser. Trist, men inte helt förvånande och något som jag misstänker är ett nationellt problem.

Jag personligen är nervös över planeringen. Som ny har jag inga färdiga planeringar att utgå ifrån och det ä lite tufft att få räta på alla kurser. Samtidigt som jag har fått tillgång till mina kollegors material och som planering är otroligt kul.   *skratt* får se om eleverna får någon utbildning i höst ;)

Framförallt har allt hittills varit så himla kul. Jag har saknat skolmiljön, och jag är så taggad för att få träffa ungdomarna imorgon!

Vad hände nu?

AAhhhh

tydligen är jag lärare! Det visste jag ju, att jag blivit anställd som alltså, men det är helt ofattbart!

Jag har ett passerkort, nycklar, läroböcker, kämpar  med terminsplaneringar, kommer bil mentor, flyttar möbler, väntar på att få mitt alldeles egna skrivbord, går igenom introduktion för nyanställda och är så så så taggad på att faktiskt få träffa eleverna. Mina nya kollegor verkar så himla bra, trevliga, kul och trygga i sin arbetsplats. Ledningen verkar öppna och lyhörda. Det är säkert inte så fluffigt som dessa första dagar verkar, men å andra sidan har inte heller kaoset kallat terminsstart skrämt mig heller, och det är ju alltid något.