Det värsta med att vara opererad

(eller egentligen ett hungerproblem ö.h.t)

är när det väntas liite för länge med att äta och hinner bli riktigt hungrig (eller bara är riktigtriktigt sugen) och äter en stoor tugga. Magen reagerar över det stora lasset mat och sätter i panikbromsen = Erika får genast efter en tugga mat ont i magen (som oftast knorrar högt och argt) och måste vänta vad som känns som eeeeevigheter innan hon kan ta nästa tugga mat (som förhoppningsvis är betydligt mindre och tuggas ordentligt (ni vet de där femtioelva gångerna Erika bör tugga alla tuggor eftersom magen inte kan smälta maten som den kunde pre-operation).

Tja, medan man väntar på att få äta sin mat kan man ju alltid skriva ett blogginlägg. Inte så dumt.

Första dagen på jobbet

Första dagen på jobbet! Var faktiskt rätt skönt att gå upp i tid, morna sig, äta frukost i godan ro för att sedan gå till kontoret. Väl där strulade internetet så mycket att jag till slut packade ihop mig och jobbade hemifrån istället - men det är tanken som räknas eller vad säger man ;)

Min sista semestervecka var fullspäckad med äventyr! Eller tja, jag Emma och Michaela körde till Göteborg för en heldag på Liseberg! Skojigt värre =)

Fick även en liten boost när jag såg mig i spegeln idag! Det gör skillnad när man även bär kläder i rätt storlek ;)

Mars, dagarna innan allt

April, nyopererad eller precis på väg in

Augusti!

Hej så länge!

Inte för att en vinkel rakt fram är särskilt smickrande, men ändå

Skickade en kopia av mitt pass idag inför Londonresan (yay) och slogs över hur stor skillnad det faktiskt har blivit i mitt ansikte. Passet är nytt och fixades i höstas inför den stora resan vi gjorde - alltså alldeles före hela den här nya delen av mitt liv började. Övre bilden är mitt vackra passfoto, och de nedan är jag idag, just precis nu, efter jobbet.

Liiite skillnad får man väl ändå säga.




<- (att se så förfärad ut kan ju vara att överdriva något dock kan jag ju tycka)


- 31kg and counting <3

Sommarblommor

Idag satt jag och panikade med uppsatsen. Jättemassor kvar, och ingen tid. Menmen, det är bara att kämpa på - det är inte kört förrän deadlinen är förbi! ;) 

Eftersom det blev sommar helt plötsligt tog jag på mig shorts - som nu har blivit liiite stora.

Det firades med pluggpaus och shopping! Sommarklänning hittades.

Jag posar snällt framför spegeln på mammas inrådan

A-fil

Ändå sedan dagen efter operationen och jag satt inskriven på sjukhus har jag ätit en skål A-fil till frukost. Vad jag har ätit om dagarna har varierat, men a-filen har varit konstant. Sedan nu de senaste två dagarna har jag drabbats av otrolig magknip. Kan berott på att jag har börjat på mjuk mat och magen inte riktigt hunnit med, men imorse när jag skulle ta frukost kom jag på att jag även inte ätit min fil de senaste dagarna. Sagt och gjort! Imorse blev det a-fil till frukost och magen knorrar lite men mår prima. Jag vet fortfarande inte om det är filen eller maten men oavsett blir det nog a-fil till frukost imorgon också! ;)

Fick även lite feeling igår och ritade lite. Tänkt att vara en ny rollspelskaraktär.

Det finns visst ett liv efter terminens slut

Idag har inte varit en av mina favoritdagar. Övergången till mjuk mat har gått bra, men det har märkts på magen att den fått jobba. Det påminner lite om när man först började äta soppa efter operationen - man känner i magen att den inte riktigt är van vid den mat den får. Är inte direkt jobbigt och gör inte ont, men kan vara lite obahgligt ibland. Man blir ju lite trött på att alltid ha en udda mage som beter sig också, men det är väl bara att härda ut =) Idag var den dock extra upprorisk, fick nästan sura uppstötningar och trodde att jag skulle börja kräkas. Har lugnat sig igen i alla fall.

Roligare nyheter är att jag blev vald till Studiesocialt ansvarig i kårstyrelsen 14/15! Vilket betyder att jag kommer att stanna i Växjö ett år till. Är så spännande! =) Ullis har redan börjat dela sin kalender med mig, så det blir full rulle från början ;)

När det har varit en så fin och solig vecka får man ju passa på att vara ute. Från tidigare i värmen.

Igår var det ju valborg också. Firades i all enkelhet med att först trotsa vädret på Tufvanängen. Grillning och trevligt sällskap. När regnet sen blev för mycket gick vi hem till Micha och Herr Hatt tills vi alla nästan somnade. Otroligt mysig dag.

Det där med att ta tag i sitt liv och göra det man ska om dagarna...

Min vecka borta från campus märktes verkligen. Tog mig nästan en vecka att komma ikapp ;) Och jag hann med en del, 10h(!) kårstyrelsesammanträde, planering och utförande av personalfest, grillning på tufvanängen (även om jag inte åt något), filmmys hos Ullis, skrapning av knän, uppsägning av lägenhet, borttagning av stygn, kårval, mycket promenerande runt Trummen... Borde stå skrivning av uppsats, men tyvärr gör det inte det ^^' Så det fick bli idag istället! Har kört heldag på bibblan med fina Sofie. Ångesten hänger över en, men det är bara att kämpa vidare.Snart är det dags för första inlämningen!

Personalfesten var verkligen superkul! Temat var "Ursäkta, jag har hamnat fel" - vilket betydde att man skulle klä sig som om man var på väg någon annanstans. Jag skulle egentligen tagit studenten, men hamnade på grillfest med ett härligt gäng istället =) Dagen inleddes även med att Slottsstallarna ställde upp i Syria Cup - en fotbollsturnering där intäkterna gick till välgörenhet.

Slottsstallarnas härliga fotbollslag

Jag som utspringande student - nu fem år senare

I övrigt har det nu gått två veckor sen operationen. Helt otroligt att tiden går så fort som den gör! Jag har lapat i mig filmjölk och soppa, och från och med idag får jag börja prova äta "mjuk" mat. Till mellanmål för dagen blev det en banan, supergott! Är så taggad på att få börja tugga mat igen ;) För övrigt kan jag berätta att jag mår mycket bättre än vad jag gjorde i mitt tidigare inlägg. Jag är inte längre illamående om dagarna och jag börjar känna av vad jag antar är hunger (är inte riktigt samma hungerkänsla som före operationen eftersom det så snabbt går till illamående). Det tar mig inte heller timmavis att äta upp maten ;) Överhuvudtaget känner jag mig mer normal nu och kan leva med det i vardagen utan att allt ställs på sin ända. Såren på magen ser även de bra ut, men jag har fortfarande svårt att ha byxor, eftersom knappen ibland skär in i såret som är vid naveln.

Operationen och de följande dagarna

Hej igen! Tänkte att jag skulle skriva en rad eller två nu när jag är opererad, utskriven och hemma.

Operationen gick bra och utan komplikationer. Jag fördes till ett rum där jag gavs smärtstillande,dropp, fick byta om till sjukhuskläder och träffade läkaren så han kunde rita lite på magen. Efter det gick jag till operationssängen där jag kopplades in i alla sladdar och sövdes ner. Jag ska ha väckts redan inne i operationsrummet när det var över, men mina första minnen är när jag vaknar på uppvakningsavdelningen. Jag går in och ut från vaken-sovande och gör inte mer än andas i min lilla flöjt. Mina första minnen är just flöjten och hur torr jag var i munnen. Snustorr verkligen. När jag väl vaknat till något fick jag prova att sätta, ställa mig upp och gå lite. Det gick bra, fram till en viss gräns där jag plötsligt blev trött och fick lite hastigt lägga mig ner igen. Sedan förde de mig till själva avdelningen där jag skulle stanna tills jag fick åka hem.Min första natt är även den lite virrig. Jag var snurrig av narkosen, var illamående och klöktes, hade ont och var öm i hela kroppen och hade samtidigt en kvinna bredvid mig i rummet som hela tiden (högt) bad till Jesus om att rädda henne och ta henne därifrån. Jag slocknade direkt efter att lyckats skicka några sms och ringa mamma och pappa.

Dag två, tisdag, mådde jag lite bättre. Var öm överallt, men hade fått lite färg i ansiktet (jag som brukar vara rosa i hudtonen var alldeles kritvit, inte ens en aning röd i tonen, läskigt) och kunde sitta och gå. Fick äta filmjölk till frukost. Det gick långsamt men det gick ner. Magsäcken nyopererad är bara 25-30ml stor så det är försiktigt man äter. Pappa kom på besök och höll mig sällskap några timmar, annars var det mestadels bokläsning som gällde. Jag hade tagit med mig Liftarens guide till galaxen, men den var alldeles för tung för mig att hålla så det blev The Princess Bride läsandes på Belle istället. Jag somnade väldigt tidigt, helt utmattad, dock denna natt medveten om klockan som tickade och nattpersonalen som väckte mig under natten för kontroll och smärtstillande.

Dag tre, onsdag, var det dags att åka hem. Innan jag fick åka hem skulle jag träffa läkaren, dietisten och sköterskorna för att få alla recept och mera. Mamma kom sedan och hämtade mig. Stackars mig vars största ansträngning hittils hade varit promenader i korridorerna (en vända var timme enligt sjukgymnastens ordination) överlevde promenaden till bilen och bilresan, men jag mådde inte prima när jag väl var hemma. Ansträngningen gav mig klökningar och jag var helt utmattad. Sov som en sten när det var läggdags.

Dag fyra, skärtorsdagen, hade jag lyckats hämta mig och bestämde mig för att äta enligt dietistens rekommendationer - och verkligen komma upp i de mängder hon satt ut åt mig. Det slutade med att jag åt heela tiden. Frukosten (2dl filmjölk) tog 1,5h, sen var det dags för mellanmål (1,5dl juice) och när det var uppdrucken närmade sig lunchen osv. Men det kändes ok. Jag förstår verkligen varför de flesta behver sjukskrivas efteråt - även om man fysiskt ska kunna utföra det mesta.

Nej nu ska jag göra lite kvällsmat, ta kvällens spruta (motverkar propp) och se på film med mina söta små bröder. Hejhå!

Inskrivningssamtal

Idag åkte jag och mamma till Ljungby för inskrivningssamtal inför själva operationen. Jag vägdes, tog blodprov, kollade hjärta och anding, EKG, fick prata med sjukgymnast och narkosläkare. Hela rubbet alltså. Känns verkligen som man hamnat på rätt ställe, både jag och mamma sa att vi kände oss himla trygga hos alla och alla besök gick smidigt.

Min Modifast-diet har fungerat bra -> 12kg(!) lättare på 4,5 veckor känns inte fy skam =) Var mycket mer än vad jag trodde (de vill att man ska ha gått ner iaf 6-8kg) så jag blev allt lite stolt. Har inte varit alltför tufft, men det är ju också eftersom jag har haft ett klart slutdatum till när jag kan variera kosten mer - vad jag saknar smaken av mat! Är inte ett dugg sugen på chokladpudding alltså. I övrigt tycker jag även att jag får skryta lite med att alla mina värden är otroligt bra. Kändes skönt att kunna prata med läkarna och sköterskorna utan att behva räkna upp en massa krämpor eller mediciner, och att resultaten på alla tester visar att min kropp trots allt mår bra.

Just nu känns det lite nervöst inför måndag. På söndag ska jag duscha med en särskilt bakteriedödande duschsvamp, starta kroppen på smärtstillande (alvedon) och ta en spruta själv (för att undvika proppar). Är nog mer nervös över att ta sprutan än själva operationen ;) Har inga större problem när en sköterska gör det, men är inte överdrivet förtjust över tanken att sticka mig själv. Men det kommer gå det med.

If I could be a superhero

Är lite i en emotionell slump just nu. Vet inte om det beror på dieten eller bara har ett par sånna dagar men allt är lite extra jobbigt och jag har inte ork att göra något. Samtidigt försöker jag boka intervjuer till examensarbetet med lärare är ett svårtkontaktat släkte. Har än så länge bara lyckats boka två och behöver helst sex-sju. Blöööööörk.

Har dock lyckats rita lite. Senaste projektet är Disneyprinsessor som superhjältar. Några exempel:

Snövit som Apple Cheeks

Törnrosa som Dawn

Marian som Hoodwink

Dag 2 på pulverdiet

• Jag är hungrig
• Men dricker också för lite vatten
• Blir till att hämta en ny flaska i kylen
• Smaken på de olika kostersättningarna är helt ok/goda
• Man tröttnar på chokladpuddingen snabbast
• Jag glömmer mina multivitamintabletter hela tiden
• Jag är trött och hängig
• Får försöka dricka mer vatten
• Jag får ju faktiskt dricka kaffe också
• Får nog bli en kopp 
• Det blir mycket diskande av shakern när man ska äta fyra påsar om dagen
• Snart dags för påse två
• Tror det blir soppa till lunch