Vilken tung rubrik jag drog till med där, men nu när jag har varit lärare i flera (!) veckor känner jag mig bekväm att meddela de största svårigheterna (just nu) för mig som (ny) lärare är:
-att hinna planera
-att motivera eleverna
-att kunna undervisa i ett ämne jag inte är behörig i (svenska som andraspråk)
Åtminstone precis vad jag trodde skulle vara svårast (klistra in reflektion kring självuppfyllande profetior här om ni önskar).
Att hinna planera
Jag har inget tidigare material att ta av och inga läroböcker att direkt utgå ifrån (och om jag har, vad för kul är det? Jag vill ju undervisa klasserna, inte läsa högt från läroboken). Även om kollegiet är fantastiskt stöttande och delar både idéer som material känner jag bördan av att sakna en klar röd tråd och kanske framförallt en erfarenhet i hur lång tid saker tar. Även om strukturen är klar saknas detaljerna, goda elevexempel och examinationsuppgifter. De som säger att första åren är tuffa skojar inte.
Att motivera eleverna
För även om jag har tankar och idéer är det trots allt deras idéer och perspektiv. Hur jag än planerar och funderar vill jag ju att de ska få driva, fundera och styra. En konstant kamp hos mig, kanske framförallt i de klasser som snällt bara följer mina direktiv, men såklart tydligast i de klasser som rakt ut ifrågasätter varje moment.
Att undervisa som obehörig
Det faktum att svenska som andraspråk är ett relativt ungt ämne att kunna studera till som lärare övergår mitt förstånd. Att jag kan det svenska språket och har studerat hur jag ska lära ut kunkaper till "svenskar" gör inte att jag har en förståelse för hur jag ska gå till väga när svenskan inte är uppbyggt från början i ens system.
Grammatik är ett så tydligt exempel där jag har studerat hur jag lär ut teorin eftersom eleverna har själva grammatiken "inbyggd". I SvA kan eleverna oftast redan teorin men saknar den svenska kontexten. Komplext, utvecklande och roligt javisst - men svårt utan utbildning.
