Angående föregående inlägg; en vindrickares bekännelse

Det var onsdag eftermiddag. Det lagades mat. Vegetarisk lasagne. (den blev lyckad). Vi åt och hade det trevligt. Presidiemiddag. De tillträdande lagade mat till de avgående. Mat åts. Det pratades. Tackades. Talades. Vin dracks. Vid vissa tacktal var vi nära gråten. Vi drack mer vin. Efter hundra timmar, hundra skratt, hundra tårar, hundra skålar och hundra kramar stannade tre kvar i den nu nästan tomma lägenheten. Musik sattes igång. Vi dansade. Mitt huvud snurrade och kroppen dansade. Mellan luftgitarrsolona skrev jag en rad. Raderna blev flera. Det kändes som ett magiskt ögonblick som jag inte ville släppa. Inte ville glömma och förlora. Jag ville dansa för alltid. Fast mest ville jag sitta där under natthimlen och le åt min kung och drottning. De två som jag beundrar så mycket. Som klarar så mycket. Som alltid bryr sig, engagerar sig. Vågar.

Men kvällen var tvungen att ta slut. Jag promenerade hem under natthimlen. Stjärnorna lös klara ovanför mig. Luften kändes frisk i mina lungor. Huvudet kändes klart och snurrigt samtidigt. Som om allting var möjligt. Som om jag skulle kunna ta sats och springa upp till himlavalvet. Fånga stjärnorna. Jag anlände till mitt hem men somnade inte direkt. Mitt huvud var för klart. För aktivt. För vaket. Samtidigt var jag trött. Så trött. Huvudet snurrade. Det var en underbar kväll.

...
Detta kan vara en liten historia om vår presidiemiddag, men det är snarare en liten prolog till min torsdagsmorgon. Morgonen jag vaknar och har drömt att jag köpt en dator.

Fast nej.

Morgonen jag vaknar och upptäcker det inte var en dröm, att jag har köpt en dator.

Så nu välkomnar jag Albus Humlesnurr till familjen:

Välkommen Albus

Vi dansar i natten

Rörelser till en rytm
allt är stilla
allt är i rörelse.
I våra ögon
kan vi se
vi är oändliga
lever i det oföränderliga.
Luftgitarrernas kung
drottningen dansar till egna toner
prinsessan under stjärnorna.
Alla drömmer
en stilla tanke
i det överröstande dånet.
Kan ni höra tonerna?
Ljudet av en rörelse.

Vi är oändliga.

Ljudlösa toner

Jag hämtade andan
och min andedräkt var stjärnor
ett kallt ljus
så klart och bländande

och från mina fingrar
skapades ljudlösa toner
som sjöng
en längtan efter det ouppnåbara.

För jag drog efter andan
och min andedräkt var stjärnor
ett virrvarr av drömmar
som gnistrande stenar uppe på natthimlen

och i mina ögon
lös skenet från stjärnstoff
för jag visste
att där uppe väntade Vintergatan.

Examensceremoni

Igår var det examensceremoni! Familjen kom förbi och vi gick alla till M-huset för tal, sång, blomutdelning och fotografering. Var så kul att kunna få en liten ceremoni för fem års slit, och särskilt med Anna och Sofie bredvid mig. Tänk, fem år! Vilken tur att det var just er basgrupp jag hamnade i den hösten för fem år sen mina vänner. Hur skulle mitt studentliv (och studieresultat ;) ) sett ut utan er att ventilera med under tjejkvällarna eller som sett till att jag tog mig till bibblan om morgnarna? Jag blir ju kvar i Växjö ett år till, men mina fina töser har redan åkt till nya liv i den "riktiga världen". Båda har fått anställningar på skolor (grattis igen! ni är fantastiska!), flyttat in i sina respektive hem och snart vankas bröllop för Anna och hennes Oskar. Helt otroligt =)

Läänge sen nu - första dagen på uni.

Och mer eller mindre sista

Vår lilla basgrupp innehöll en hel fantastiska personligheter, vara några redan tagit examen och är ute i vida världen. Andra har hittat andra saker de hellre ville göra. Det är ju så mycket som hinner hända på fem år.

Glada studenter på sin första termin

Vi bodde princip i Leonardo, den stooora salen på uni

Jag var ju inte med så mycket som pendlare, men det var med Anna och Sofie som jag besökte utelivet i Växjö för första gången (bara det faktum att det var de två som drog med mig till Sivans (av alla ställen) är ju lite kul).

Vi kommunicerade utan ord, här med Kani till vänster - som snällt tog in mig när jag inte kom hem efteråt

 Men det är kvällar som de här som var de bästa. Lugna, mysiga och utan tvång. Eller terapikvällarna när de fick mig att följa Bonde söker fru(!) (fast mest drack vi té och gnällde på plugg).

Och nu, fem år senare, är vi plötsligt lärare! (eller ja, jag har ju ett examensarbete att skriva färdigt först, och ett förtroendeuppdrag att sysselsätta mig med, men ändå).

Vi klarade det!

Sista veckan på terminen

Så nu har min sista vecka som lärarstudent startat, redan fullbokad som vanligt ;) Tänk att det gått fem år! Och så mycket som har hänt sedan den rädda nittonåringen tog tåget upp till Växjö augusti 2009. Mitt liv har verkligen förändrats sedan dess, och tur är väl det (det är ju ändå fem år vi pratar om).

Veckan består av möten, mer möten, opponering, examensceremoni, avslutningsdag med stalletgänget och sen är det inlämning på uppsatsen. Nästa vecka börjar överlämningen till kåren "på riktigt", även om nästan alla inplanerade möten den här veckan är överlämning de med ^^  Men usch vad uppsatsen ger mig huvudbry! Var nära att inte hinna lämna in förra gången, och likadant är det denna gång. Får se om jag lyckas till söndag, annars blir det till att sikta på uppsatsskrivande i sommar och få den godkänd i augusti. Trist, men vad gör man.

Fint armband hittade hem till mig igår

I am fire, I am death

Jag har hört att man mognar med åldern, men jag tror att det är nåt som vuxna hittat på för att få oss att växa upp
/Lycklig drake