Jag är inne i en period nu när många frågar mig hur jag mår. Det brukar betyda att jag inte mår så bra, de nära runt mig märker det fortare än jag själv. Men jag vågar inte sakta ner. Vågar inte känna efter.
För min telefon plingar. Och jag säger adjö till en kille som flyr till Frankrike. Kan inte stoppa honom.
Min telefon plingar. Och jag spenderar en natt med att prata med en som precis tagits i Tyskland och skickats till förvar.
Min telefon plingar och flera hör av sig i panik. Asylboendet ger dem 16 timmar att packa innan de flyttats runt i hela Sverige.
Min telefon plingar och jag åker till akuten. Där sitter två killar ensamma. Någon har skjutsat dem dit men inte stannat hos dem. Så jag stannar (de mår bra).
Och min telefon plingar. Och plingar. Och plingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar